Just nu äre verkligen dags att skriva av sig, känslor och tankar bara snurrar hela tiden och jag vet inte vart jag ska ta vägen som vanligt. Känner mig verkligen inte hemma någonstans. Jag är inte inneboende längre och jag är lika fri som en fågel, och precis som fåglar får jag flytta hela tiden. Det ända jag får göra är att flytta. Jag bor i lådor och påsar och jag börjar känna att det är dags att lösa det här på riktigt, det kan inte förbli såhär länge till. Varken mina hundar eller jag vet vart vi bor längre och det svider varje gång att veta att även dom drabbas.

Nu när det här jobbiga har blivit överstökat så är jag ganska förvånad att jag inte gråtit än, inte en tår har fallit. Jag vet helt ärligt inte varför men dom har vart nära att komma hela tiden men dom vill inte falla. Jag tror det inte bara är jag som är trött på allt det här nu utan jag tror även min kropp börjar säga att nu äre nog. Det räcker med att bli utslängd och flackad hit och dit. Det är nog med alla onödiga tårar man låtit falla för fel personer. Det ska inte bli så lätt längre utan nu får de vara nog.

Och nu några ord till mitt ex som förmodligen inte kommer läsa det men jag måste ändå skriva av mig. Jo jag har älskat dig, det är de som fått mig kämpa det är de som fått mig att stanna kvar hos dig. Och nä egentligen hatar jag dig inte nu utan jag är bara så jävla ledsen att man kan slänga ut en person som du gjorde när du vet att jag inte har någonstans att ta vägen, jag tycker bara de va svinigt gjort och ännu mer att du tog nyckeln ifrån mig när jag fortfarande har grejer och mina fiskar kvar. Du låter mig inte ta hand om mina egna fiskar, utan anlitar någon annan att göra de även fast jag säger ifrån. Det är de jag stör mig mest på efter allt det här, jag har faktiskt väntat på att det skulle sluta såhär men att du skulle vara så elak och kallhjärtad förstår jag inte. Nog med prat om dig, känner att du redan vet om det.

Till er som står på mitt ex "sida" eller hur man ska ta de, fine tro vad ni vill tyck vad ni vill. Enligt han har jag vart ett riktigt svin emot honom men sanningen är att vi vart svin emot varandra det är därför det slutade som de gjorde. Men jag tycker verkligen inte ni ska yttra er fören ni hört båda historierna så hade ni tänkt skicka en hat kommentar så tycker jag de bara är onödigt eftersom jag vet sanningen och inte ni.

Till alla mina fina vänner som vart där och stöttat mig, hjälpt mig och verkligen försöker hjälpa på alla sätt ni är guldvärd för mig. Jag skulle inte klara en sekund utan er, det är ni som fått mig tagit det så bra när ni pushat mig och sagt att jag är stark. Sanningen är ju egentligen att jag inte är stark, jag är nog den svagaste människan på jorden, allt kan knäcka mig men jag kan stolt säga att jag vägrar visa det. Tack vare er så kan jag fortsätta kämpa och äntligen säga stopp. Nu äre verkligen slut med det här, det är dags för ändring. ~ Jag älskar er <3

Det är verkligen skönt att skriva av sig.

Over and out !