I början av 80-talet började gatuhundarnas elände, då Ceausescu ville industrialisera Rumänien. Människorna flyttade från landet in till städerna för att jobba. Bostadsbristen blev större och de små husen revs för att bli till lägenheter. Gårdsdjuren fick betala priset och blev slaktade. Men hundarna fick betala det högsta priset av dem alla. Dom blev utslängda på gatorna eller blev lämnad på landet för att klara sig själva. Många hundar som inte kunde klara sig själv dog av svält, men så småningom började de föröka sig och gjorde gatorna full av hundar och deras valpar.
Idag har Rumänien ca 22 miljoner invånare och uppemot 2 miljoner gatuhundar. Det är stora problem med vad man ska göra med gatuhundarna idag, men år 2009 beslöt dåvarande borgmästaren i Bukarest som numera är Rumäniens president att döda hundratals hundar i huvudstaden.
Gatuhundarna dödades med massförgiftning eller blev ihjälslagna. Många hundar försvann då från Bukarest gator men problemet återuppstod hela tiden i en ond cirkel.
Sen dess har tusentals hundar fått sluta sina dagar hängda, förgiftade, släpas till döds efter bilar, ihjälbrända, ihjälslagna eller hopträngda i små hägn dödande av brist på mat och vatten.
Detta händer än idag år 2011 som det var år 2000. 
Sara Turetta är en ung kvinna från Italien som har engagerat sig i gathundarna sen 2002 då hon visade den enda framgångsrika vägen är att kastrera gatuhundarna. På mindre än två år visade Sara att det var effektivt de hon gjorde och antalet gatuhundar har minskat till ca 300 i staden Cernavoda som tidigare hade haft ca 3.000 gatuhundar.
Sara fick borgmästaren i Cernavoda att lova att stoppa dödandet av hundarna i sin stad, ett löfte som tyvärr bryts med jämna mellanrum.
Trots den rumänska djurskyddslagen som numera förbjuder privata människor att döda friska gatuhundar men många bryr sig inte om lagen och vissa kommuner betalar ut bidrag till privatpersoner som inkommer med avskurna öron för att hundar har dödats.
 De hundar som överlever dessa hemska sätt att dö på får stå ut med annat, de sätts i kommuners hundhägn som kommunerna oftast lejer företag för att fånga in hundarna.
Hundhägnen är för det mesta utan tak och golvet fullt med avföring, hundarna får där stå ut med svält och grym behandling både av andra hundar och personalen.
Men tack vare oss som adopterar de här hundarna som har fått stått ut med ett helvete i sina liv så kan alla hundar få sina sista dagar räddade och få leva lyckligt och få vara med i vårat liv.
Vi kan rädda dessa hundar genom att adoptera och ge dem kärleksfulla hem.




EFTER   "det här är tobi när jag köpte honom"                  FÖRE "här är tobi när dom hitta honom"