It hurts everytime.
Jag har kommit fram till varenda gång jag ser ett par bo tillsammans ha bra ekonomi och har en liten knodd som springer runt på golvet så man verkligen hör hur fötterna rör golvet, och kvinnan går runt men en underbart fin barnmage för att vänta nästa mirakel, jag blir nästan tårögd. Finns det nå finare ? Jag va ju verkligen så nära.
Det är just så jag vill ha de, jag är den kvinnan som vill ha en framtid men just den man älskar, jag ät verkligen inte den singel människan alla tror jag är. Jag tycker att singel livet nu för tiden är bara för mycket, därför håller jag mig borta. Allt känns bara så äckligt och värdelöst.
Jag har bestämt mig att jag lätt flyttar, skulle kunna packa allt och bara lämna allt. Känns som om jag behöver en nystart, börja om på nytt och skapa ett nytt slut. Det finns ingen framtid i Bollnäs, ingenting.
Men jag har kommit fram till en sak, till du som trodde att jag skulle vinna i slutet, tyvärr jag förlorade. Jag har förlorat stort, känner mig så obekväm och så ensam.
Du hade fel, jag förlorade stort.