Är faktiskt ganska förvånad över att jag inte skrivit nå på en stund nu.

Men helt ärligt så vet jag inte vad jag ska skriva, allt har bara vart kaos dom sista dagarna, man märker verkligen hur dum i huvudet man kan vara, vad man kan slänga ur sig när man är förbannad och bara så jävla ledsen.

Jag ber om ursäkt efter allt i helgen, allt har bara blivit så fel, missförstånd och kaos alltihopa.

Har verkligen märkt att det är jag som är kaoset, det är ju bara så.

 

Jag har verkligen ånger efter allt som hänt, och allt som sagts men jag får sota för de också. Jag är sårad och ledsen som bara den, jag kan inte styra något längre. Tankarna lägger sig aldrig utan snurrar hela tiden, jag vet inte vad jag ska tro eller vad jag ska säga. Ingenting är som de ska, jag är försvunnen, den jag en gång va typ bara drog iväg.

Hur ska jag kunna leva mitt liv när de är såhär ?

Just nu vill jag bara ta mitt pick och pack och flytta långt härifrån.

 

Jag älskar dig, förlåt mig
Åh Herre gud vad jag saknar dig,
jag vill ha dig här
Jag vet inte vad du känner
men jag är fortfarande kär
Jag ångrar allt jag sa till dig
den där hemska kvällen
då jag sårade dig djupt
och du fick ta smällen
För allt dumt som
jag håller på att göra

Men snälla älskling,
nu måste du på lyssna mig
Jag älskar dig så mycket,
det gör ont i mitt hjärta
Att vara utan dig,
ja det är ren och skär smärta
Dina ögon,
de är de vackraste som finns
Och ditt leende är någonting
som jag alltid minns

Du är så underbar,
så vacker och det bästa jag vet
Att jag tycker om dig,
det är ingen hemlighet
Tårarna rinner sakta
när jag tänker på våra stunder
Våra stunder var dom bästa,
att jag fick dig är ett under
Jag är ingen speciell
men du är mitt allt, DU ÄR ALLT

Du har det finaste hjärtat,
du värmde mig när det var kallt
Mitt enda mål i livet
är att göra dig lycklig
När vi skildes åt
då var smärtan ögonblicklig
Det var inte lätt att göra,
det var fruktansvärt svårt
Det gör så ont i mig,
trodde aldrig jag skulle
ta detta så hårt
För du är ju bara en person,
en helt vanlig människa

Men du har mitt hjärta i din hand
och nu känner jag ilska
Varför skulle jag ge upp dig?
Du är ju allt för mig
Kan inte lura mig själv,
kommer alltid älska dig
Jag har sett på våra bilder,
jag har hört på våran låt
Jag har gråtit många tårar,
gråtit till det som var vårt
Jag mådde bra med dig,
men du vet hur jag har mått
Men du hjälpte mig då,
ingen annan hade förstått

Det finns så mycket jag vill säga,
men det finns för lite ord
Jag älskar dig, förlåt mig
Du är det jag kommer tänka på,
bara så du vet
Och det jag säger nu,
det är bara ärlighet
Jag kan inte leva utan dig,
vill inte lämna detta land
Där allting var så underbart,
Jag säger förlåt en gång till
och åter igen
Mitt hjärta slår ett sista slag
och det slaget är för dig!

Kunde livet verkligen inte blivit roligare ?
Jag trodde verkligen inte att livet skulle vara såhär jobbigt, när man va liten så såg man ju framemot de så mycket, men de vände ju ganska fort. Man ska ju ha blicken framåt men i dom här fallen så kollar man nog mer bakåt, till allt de roliga man gjort och till allt man saknar. Allt som man skulle vilja göra igen eller göra på annat sätt. Idag finns inget att se framemot bara en massa krav och saker som måste göras. Ingen frihet finns alls, jag är fast.
Jag önskar verkligen saker kunde vart annorlunda, att jag kunde göra någon skillnad på allt som har hänt.
Jag vill inte leva ett tråkigt liv, jag vill leva ett liv som jag kan vara stolt över resten av mitt liv. Men vart ska jag börja ?

Hoppas på att kvällen kan få mig att glömma allt för en stund, jag hoppas på en kanon kväll !

Over and out !

Inte en dag går utan att jag får höra hur meningslös jag är, inte en lugn stund.

Får höra varje dag hur oönskad jag är och vilket svin jag är. Är jag verkligen så hemsk, vad har jag gjort för att förtjäna det här. Jag försöker med allt, jag gör allt ni ber mig om men ändå så är ni aldrig nöjda. Passar jag verkligen inte in här ?
Varför ska bara jag få lida av allt det här, det va inte mitt val att ja kom tillbaka. Vad skulle jag göra då ?

Jag blev utkastad ingenstans att ta vägen, jag hade ingen annan utväg och jag trodde verkligen ni skulle ta emot mig med öppna armar, men ändå så äre jag som gjort fel ?
Jag har redan förstått att allt jag gör är fel men måste ni verkligen trycka ner mitt självförtroende så mycket som ni gör ? Inte ett gott ord har jag hört, allt är bara negativt och ni undrar varför jag är som jag är, men se verkligheten ! Det är ni som skapat mig såhär, jag försöker anpassa mig men det lyckas jag aldrig med för er.
Jag förstår inte hur ni kan trycka ner er egna dotter så mycket som ni gör.

Jag förstår inte att ni har hjärta att göra det, att ni inte skäms.

Mina så kallade vänner måste jag även säga att jag är grymt besviken på, när jag verkligen ber er om en tjänst så får jag inte ens den hjälpen. Jag förstår inte hur man kan vara så kallhjärtad. Efter allt jag gjort, efter allt jag skulle göra. Ett samtal hade räckt så skulle jag göra allt för att ställa upp. Men jag får inget tillbaka, jag måste verkligen säga att jag känner mig uppskattad. Jag är sjukt besviken, kan inte lita på nån längre.

Mitt liv är verkligen billigt just nu, inte värt något längre.
Jag kan se stark ut på utsidan men på insidan är jag den svagaste människan på jorden.

Inget kan göra mig stark längre.

Efter alla dessa timmar minuter och sekunder så vare dags för tårarna att falla. Skulle de verkligen ta så lång tid för att dom skulle falla. Jag är så besviken och så ledsen så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vad va de jag gjorde så fel ? Så många fel att jag inte ens förtjänade dina känslor, va jag verkligen så hemsk ?
Jag betydde inte mycket i dina ögon, inte det minsta. Jag va så lätt att ersätta och så lätt att slänga bort. Jag känner mig som vilken meningslös soppåse som helst.
Inte det minsta värd, jag känner mig inte så stark som jag ska göra jag känner mig faktiskt svagare än någonsin !
Var det här jag va värd, efter allt jag gjort för dig efter allt jag kämpat efter. Fyfan vad jag känner mig meningslös !

Och för er som tror jag söker uppmärksamhet så lämna sidan direkt, jag skriver precis vad jag vill och precis vad jag tycker. Så till er haters ni kan verkligen dra. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig jag vill inte att någon ska tro att jag söker uppmärksamhet utan jag vill bara skriva av mina känslor på min egna blogg. Ingen har tvingat er läsa ingen har tvingat er bry er.

Over and out !

 

Just nu äre verkligen dags att skriva av sig, känslor och tankar bara snurrar hela tiden och jag vet inte vart jag ska ta vägen som vanligt. Känner mig verkligen inte hemma någonstans. Jag är inte inneboende längre och jag är lika fri som en fågel, och precis som fåglar får jag flytta hela tiden. Det ända jag får göra är att flytta. Jag bor i lådor och påsar och jag börjar känna att det är dags att lösa det här på riktigt, det kan inte förbli såhär länge till. Varken mina hundar eller jag vet vart vi bor längre och det svider varje gång att veta att även dom drabbas.

Nu när det här jobbiga har blivit överstökat så är jag ganska förvånad att jag inte gråtit än, inte en tår har fallit. Jag vet helt ärligt inte varför men dom har vart nära att komma hela tiden men dom vill inte falla. Jag tror det inte bara är jag som är trött på allt det här nu utan jag tror även min kropp börjar säga att nu äre nog. Det räcker med att bli utslängd och flackad hit och dit. Det är nog med alla onödiga tårar man låtit falla för fel personer. Det ska inte bli så lätt längre utan nu får de vara nog.

Och nu några ord till mitt ex som förmodligen inte kommer läsa det men jag måste ändå skriva av mig. Jo jag har älskat dig, det är de som fått mig kämpa det är de som fått mig att stanna kvar hos dig. Och nä egentligen hatar jag dig inte nu utan jag är bara så jävla ledsen att man kan slänga ut en person som du gjorde när du vet att jag inte har någonstans att ta vägen, jag tycker bara de va svinigt gjort och ännu mer att du tog nyckeln ifrån mig när jag fortfarande har grejer och mina fiskar kvar. Du låter mig inte ta hand om mina egna fiskar, utan anlitar någon annan att göra de även fast jag säger ifrån. Det är de jag stör mig mest på efter allt det här, jag har faktiskt väntat på att det skulle sluta såhär men att du skulle vara så elak och kallhjärtad förstår jag inte. Nog med prat om dig, känner att du redan vet om det.

Till er som står på mitt ex "sida" eller hur man ska ta de, fine tro vad ni vill tyck vad ni vill. Enligt han har jag vart ett riktigt svin emot honom men sanningen är att vi vart svin emot varandra det är därför det slutade som de gjorde. Men jag tycker verkligen inte ni ska yttra er fören ni hört båda historierna så hade ni tänkt skicka en hat kommentar så tycker jag de bara är onödigt eftersom jag vet sanningen och inte ni.

Till alla mina fina vänner som vart där och stöttat mig, hjälpt mig och verkligen försöker hjälpa på alla sätt ni är guldvärd för mig. Jag skulle inte klara en sekund utan er, det är ni som fått mig tagit det så bra när ni pushat mig och sagt att jag är stark. Sanningen är ju egentligen att jag inte är stark, jag är nog den svagaste människan på jorden, allt kan knäcka mig men jag kan stolt säga att jag vägrar visa det. Tack vare er så kan jag fortsätta kämpa och äntligen säga stopp. Nu äre verkligen slut med det här, det är dags för ändring. ~ Jag älskar er <3

Det är verkligen skönt att skriva av sig.

Over and out !

Mooooooooooooot sängen !